Hemmafru*-1

Att hämta barn, städa huset, handla och laga mat, pynta till jul och påsk, packa matsäcken till skolutflykten och gympapåsen till gympan, komma ihåg födelsedagar och köpa presenter till dessa, vattna blommorna, tvätta (inte när garderoben är tom utan i tid för resan eller middagsbjudningen), inventera kyl och frys, besiktiga bilen, göra läxor med barnen, storstöda inför våren, bjuda in vänner på middag, sortera och kategorisera – kort sagt att projektleda hemmet, görs ofta av kvinnan i familjen. I vissa fall av en icke förvärvsarbetade kvinnor som då kallas hemmafru.

En hemmafru skall inte förväxlas med en lyxhustru som vanligtvis inte gör något hushållsarbete alls utan har hjälp av städerskor, tvättservice, barnflickor, kockar och chaufförer. Tiden ägnar lyxhustrun istället åt att njuta av livet, hålla sig vältränad, representera familjen vid glamourösa tillställningar och ibland även välgörenhetsarbete.

I dagens samhälle när kvinnor skall göra karriär har statusen för hemmafrun minskat jämfört med förr, då det var det:

-    nödvändigt att vara hemma på grund av avsaknad av barnomsorg
-    möjligt att vara hemma eftersom man faktiskt kunde försörja en hel familj på en lön
-    beundransvärt att vara hemmafru och att sätta barn och familj i centrum

Idag används ordet hemmafru ofta som politiskt slagträ där de som förespråkar att kvinnor skall kunna vara hemma för att ta han om familj och barn ofta ses som bakåtsträvare som försöker hindra kvinnors utveckling på arbetsmarknaden. Det talas väldigt sällan som hemmapappan, han lämnar även mer sällan sitt arbete för att stanna hemma och sköta markservicen.

Trots politik och ekonomi väljer idag allt fler kvinnor att stanna hemma längre än de vanliga 18 månaderna för att ta hand om sina barn och finnas där för dem de första levnadsåren. Inte sällan berättar de att omvärlden ser på dem med skepsis (är det verkligen deras beslut, eller har de en man som drivit igenom detta?), missunnsamhet (det är väl inte så svårt för henne att hinna med allt och hålla sig uppdaterad, hon har ju inget jobb att sköta) och avundsjuka (tänk om jag också hade möjlighet eller modet att välja att vara hemma).

Flera kvinnor vittnar om att det är stor attitydskillnad att vara hemmafru i Sverige och i länder som USA och Australien där det är vanligare att kvinnan stannar hemma. Där är en hemmafru något naturligt och hennes jobb värderas betydligt högre än i det svenska samhället. I USA bygger även stor del av skolan struktur på att föräldrarna ställer upp och aktivt deltar i den dagliga verksamheten, systemet skulle braka samman om lika stor andel kvinnor som yrkesarbetar i Sverige skulle göra så i USA.