Propellernätter & Sockerjävelkickar

Vi har haft ett gäng rotorbladsaktiga nätter nu igen, i en veckas tid så jag går mest på autopilot nu  jag har aldrig varit med om att en människa kan rotera så in i bomben snabbt och åt alla håll och kanter och samtidigt lyckas träffa mig mitt i trynet ett flertal gånger med både händer, fötter, blöjrumpa och skalle så det bara dånar i mig. Tror att den andra framtanden är på gång nu och det lär knappast vara behagligt, så det beror säkert på det. Men i min zombiefierade yrvakenhet på nätterna så fattar ju inte mitt kranieinnehåll att jag ska smörja på tandsalvan utifall att det är tänderna som spökar, men i torsdags natt så var jag i detta universum en av gångerna hon vaknade i alla fall och fann mig såpass att jag i blindo kletade på en deciliter (kändes det som) salva både inuti och utanpå lilltrynet och faktiskt så sov hon lite bättre efter det och även fredan.

.

Men i natt var det 100 resor värre igen, hon sov fram till 22 sen vaknade hon var och varannan timme och skrek högt och hjärtskärande så jag fick hjärtsnörp varje gång och låg med tefatsögon och en puls som skulle fått all världens dödsmetaltrummisar att falla ihop i en benhög av avund i mörkret i regelrätt fly- eller fäkta-instinkt, typ. Hon var  ledsen och ville vara nära nära hela tiden och helst ligga på bröstet på mig, som tur var så propellrade det inte så mycket i det läget heller så det fick ju gå. Vi är nästan säkra på att det beror på socker, vi var på Larssons 30-årskalas på dagen och fikade och Linnéa fick för en gångs skull smaka lite kakor för vi hade missat att ta med fika till henne, bland annat en jättegod muffins som Sara bakat.  Sockerkicken var ju därmed ett faktum och hon härjade runt bland alla kända, okända och bekanta, tur för henne att blygheten hon haft ett tag nu och helst bara skulle vara i min eller Emils famn annars raserade världen, helt plötsligt verkar vara borta, annars hade det blivit jobbigt med allt det springet i Såcka Lår. 

Hon hade jättesvårt att komma till ro på kvällen när jag skulle lägga henne, hon var  trött men kroppen ville inte vara still och sen blev hela natten jobbig. Och exakt samma sak hände i söndags då vi var hos svärfar, då fick hon smaka lite lite efterrätt som bestod av glass och bär med riven choklad på. Preciiis likadan blev hon även då under natten, hon vaknade flera gånger och var jätteledsen och behövde vara nära. Stackars liten.  Kanske får hon mardrömmar av sockret, påverkad av det blir hon ju absolut eftersom hon aldrig äter det annars och det kanske sätter sig även i drömmarna. Jag Googlade just precis nu och fick fram detta: ”Om du är orolig för att få mardrömmar är en av de enklaste lösningarna att helt enkelt undvika godis innan läggdags. En aktuell studie visar nämligen att 7 av 10 som äter det strax innan de ska sova sannolikt drömmer mardrömmar. Tesen bygger på att höga halter av socker skapar mer ”mardrömslika” hjärnvågor”.